Arturo

Arturo flög fritt i Guatemalabyn Panajachel. Han satt i kaffeträdet framför det lilla blå adobehuset och åt röda kaffebönor. Han blev särskilt förtjust i Julia, som då var 9 år, och blev helt tam genom hennes hängivna uppmärksamhet. Bananer, mangos, papayor, apelsiner, färska tortillas på vardagarna och popcorn på söndagarna ... vilket härligt liv! Familjen återvände till USA med lastbil och husvagn våren 1965, efter att ha bott hos mayafolket i 18 månader. De hade glömt att skaffa papper för Arturo att komma in i Mexiko och USA. Eftersom han ändå flög överallt och kom tillbaka på kvällen för att sova, bestämde de sig för att låta honom flyga över gränsen till Mexiko. De körde över gränsen och han anslöt sig till karavanen på andra sidan. Proceduren upprepades vid gränsen till USA. Den här gången återvände han dock inte genast till familjen. De väntade så länge de kunde och bestämde sig sedan motvilligt för att fortsätta sin resa utan honom. Precis när de skulle köra vidare kom Arturo flygande och landade på lastbilens sidospegel. Familjen fortsatte med stor lättnad sin färd norrut.

Den sommaren tillbringade de i nordvästra Iowa, där Julias morföräldrar hade en gård i kväkarbyn Mapleside. Det var dramatiskt när Arturo flög där första gången. De lokala fåglarna cirklade runt honom. Var denna nya gröna fågel vän eller fiende? Hans familj tittade oroligt nerifrån. Arturo kunde försvara sig och fick fri tillgång till himlen.

Han landade på böndernas axlar när de körde på fälten med majs och sojabönor. Han landade på kvinnornas ryggar där de böjde sig över sina jordgubbsland. Han blev en välbekant närvaro i byn. En gång flög han in under kväkarnas stilla andakt och landade på Julias axel!

Arturo lämnade fälten i Iowa på sensommaren och följde med familjen till Chicago. Somrarna tillbringades på morföräldrarnas gård i Iowa och Arturo dog där, efter att av misstag ätit betat majs. Han begravdes utanför verandan till morföräldrarnas lantbruk, där Julias mor föddes och där Julia tillbringade sina första levnadsveckor.

Arturo hade blivit en del av familjen och byn. Julia sörjde honom mycket, och därför överraskades hon av en ny Arturo 1968 under en andra vistelse i Guatemala. Han följde med till Sverige 1975, då Julia hade gift sig med svenske Mats. Arturo har nu bott 50 år på gården Svartbäcken när Rimbo i Roslagen.

Dessa två fåglar är för Julia ett och samma väsen — samma art och namn och nära relation.